Fyfan, ångesten är tillbaka ännu en gång. Tänker inte berätta varför för alla kommer bli som frågetecken för det är inte många som vet om det faktiskt. 

Ligger och hyperventilerar lite smått samtidigt som jag kollar emellan åt på solsidan och försöker få mig på bättre tankar.

Som tur har en väldigt speciell person dykt upp i mitt liv och får mig att må så otroligt mycket bättre, vartenda ord försöker jag verkligen ta åt mig av men det är svårt faktiskt.. Han får mig iallafall på sjukt mycket bättre humör och tar mig för den jag är, vilket är obeskrivligt.

Jävla jävla ångest helvete.. Låt mig vara ifred jag ska upp om 3 timmar, försvinn!!

Men det är bara jag som gör så att jag får ångest ju, det är bara jag.. det är ju mig det är fel på isånafall? åh negativa tankar fuck off.

Och nej till er som bryr er, jag skär mig inte och är inte 'depp' överhuvudtaget.. men samtidigt tycker jag att många borde vara ganska förståeende för varför jag har ångest, iallafall dom närmsta. Med tanke på att jag är inne på 'samma' spår som innan så är det tufft just nu.

 

Men ni ska veta allt ni skriver/säger & gör för mig är betydelsefullt, verkligen. Att få höra att jag har en bra blogg, att jag är stark, att få en kram osv. Det är så jäkla underbart och utan er... vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag har nya kompisar nu, nya som jag älskar att umgås med och inte dom som får mig på sämst humör och trycker ner mig.